Det finns människor jag är rädd för. En hel del okända personer men också några i min närhet. Alltså personer jag kallar mina vänner och som jag tycker om, på något märkligt vis. De har många bra tankar och är duktiga på att uppmuntra andra, så vid första anblicken verkar de ganska harmlösa. MEN jag är rädd...
När jag träffar dem är det med en slags skräckblandad förtjusning jag ger mig in i diskussioner. Det finns en tvekan inom mig varje gång jag ska lägga fram min åsikt. Oro för att de ska döma ut mig som dum, inkompetent, totalt värdelös eller någon annat jag fått för mig att de tror om mig. En ständig rädsla för att säga fel saker, för att bli golvad av en otrolig retorik och för att inte duga.
De är definitivt sådana människor jag misstänker för att prata om mig när jag gått. Men frågan är om jag är paranoid eller om min rädsla är befogad? Det kan vara så att det bara är den allmänmänskliga rädslan för att ”bli avslöjad” som spökar i mig.
Ska jag vara rädd för dem eller låter jag mig bara skrämmas?
När jag träffar dem är det med en slags skräckblandad förtjusning jag ger mig in i diskussioner. Det finns en tvekan inom mig varje gång jag ska lägga fram min åsikt. Oro för att de ska döma ut mig som dum, inkompetent, totalt värdelös eller någon annat jag fått för mig att de tror om mig. En ständig rädsla för att säga fel saker, för att bli golvad av en otrolig retorik och för att inte duga.
De är definitivt sådana människor jag misstänker för att prata om mig när jag gått. Men frågan är om jag är paranoid eller om min rädsla är befogad? Det kan vara så att det bara är den allmänmänskliga rädslan för att ”bli avslöjad” som spökar i mig.
Ska jag vara rädd för dem eller låter jag mig bara skrämmas?
Mmm, jag känner så väl igen mig i det du skriver. Har tänkt mycket på dethär med Människofruktan den senaste tiden och de senaste dagarna.
SvaraRaderaJag har börjat tänka att det är synd när jag tänker att de tänker ont om mig i min frånvaro. Visst, det kanske är så, men vem är jag att döma och tillskriva dem åsikter. De kommer att få sin dom. Luther lär ha sagt att vi skall tänka gott om alla människor.
Livet måste bli så mycket lättare om man själv försöker tänka gott om alla människor, varför ska det vara så svårt?!
SvaraRaderaFör mig handlar det mycket om dålig erfarenhet. Men jag försöker öva mig på att utmana min rädsla för just de här personerna. Inte alltid så enkelt men förhoppningsvis ett steg i rätt riktning.
SvaraRaderaHej!
SvaraRaderaTack för din kommentar på vår autoklaus-bloggen. Man skulle kunna säga att den flyttat och hamnat på alibitom.com! Vi har bytt namn och du kan hitta mer info där! Dessvärre har vi inte varit världens flitigaste bloggare där heller...
/Markus