Jag kan villigt erkänna att jag inte alltid förstår hur andra tänker. Än mindre när de säger saker som ”Jag önskar jag levde i en kultur där jag fick ha slöja. För då skulle jag inte behöva oroa mig för dåliga hårdagar.” För i icke-slöjbärande kulturer finns det ju inga huvudbonader. Nej då. För att inte tala om problematiken med vad en slöja kan stå för …
Jag tänker att det är problematiskt (eller symptomatiskt?) att mina vänner enbart nämner män som svar på frågan ”Vem skulle du vilja äta middag med?”. Finns det inga intressanta kvinnor i deras tankar? Jag däremot står obstinat för motsatsen.
Today I am wearing lacy black underwear for the sole purpose of knowing I am wearing them. And underneath that? I am absolutely naked. And I’ve got skin. Miles and miles of skin; I’ve got skin to cover all my thoughts like saran wrap that you can see through to what leftovers are inside from the night before. And despite what you might think, my skin is not rough; nor is it bullet proof. My skin is soft, and smooth, and easily scarred. But that doesn’t matter, right? You don’t care about how soft my skin is. You just want to hear about what my fingers do in the dark. But what if all they do is crack open windows? So I can see lightening through the clouds. What if all they crave is a jungle gym to climb for a taste of fresher air? What if all they reach for is a notebook or a hand to hold? But that’s not the story you want. You are licking your lips and baring your teeth. Just once I would like to be the direction someone else is going. I don’t need to be the water in the well. I don’t need to be the well. But I’d like to not be the ground anymore. I’d like to not be the thing people dig their hands in anymore. Some girls know all the lyrics to each other’s songs. They find harmonies in their laughter. Their linked elbows echo in tune. What if I can’t hum on key? What if my melodies are the ones nobody hears? Some people can recognize a tree, A front yard, and know they’ve made it home. How many circles can I walk in before I give up looking? How long before I’m lost for good. It must be possible to swim in the ocean of the one you love without drowning. It must be possible to swim without becoming water yourself. But I keep swallowing what I thought was air. I keep finding stones tied to my feet.
Hur ska jag våga svara jo, men vi har faktiskt setts en gång tidigare? Du kanske inte minns det för det är typ nio år sedan och det var ett kort möte oss emellan men för mig var det en helt magisk kväll som har stannat kvar i mig. Inte minst för att vårt möte var en av anledningarna till den här.
jag har flyttat söderut det är sommar i stan måsarna flyger utanför fönstret det doftar saltvatten och tång jag bor nära Regementsgatan gathusen trängs med stockrosorna Fridhem är ett stenkast bort havet finns inom räckhåll minnen virvlar omkring mig
När du kör med farthållare inser du hur ojämnt dina medtrafikanter kör. För hur många gånger kan du egentligen köra om och bli omkörd av samma bil under en sträcka på 10 mil?