29 augusti 2010

tidiga hösttecken

skolstartskylig morgonluft
svenska äpplen
strumpbyxor
och täcke i påslakanet

27 augusti 2010

Ett ovetandets liv

Så lite vi vet om vad framtiden har att ge oss.
Så lite vi anar om det vi upplevt idag kommer ge eko i våra liv framöver.
Så lite vi förstår hur många människor vi ännu inte mött.

Jag gick vilse i Stockholm för femton år sen. Inte visste jag då att jag bara några år senare skulle känna gatorna så väl att jag hittade överallt i stan. Inte heller anade jag att den lilla flickan i kyrkan som jag inte lade märke till då skulle bli min kursare och vän ett och ett halvt decennium senare.

Jag gillade studentstaden långt innan jag fick flytta dit. Vänner har kommit och gått i den stan. Men inte förstod jag för det att den jag bara kände till namnet för två år sedan skulle vara så nära mitt hjärta idag.

Mina somrar i den älskade sommarstaden var varma och ljuva. Inte anade jag då att barndomskärleken inte skulle falna utan växa sig starkare för varje år och ropa efter mig på långt avstånd varje sensommar. Jag måste och vill tro att det kan bli vi igen. Lite mer permanent.

Jag har skrivit om det förut och tänker på det fortfarande. Hur lite jag vet om vem jag känner om ett år och vilka gator jag då går på med välkända steg. Det finns många personer ute i världen som jag ännu inte mött eller fått lära känna som jag faktiskt en dag kommer kalla mina vänner.

23 augusti 2010

att veta när det är över

härmed erkänner jag mig
slagen
besegrad
och uppgiven

jag resignerar för faktumet
kapitulerar
"jag ger mig säger jag"

länge har jag försökt hålla kvar sommaren
men nu ger jag efter för höstruskets krafter

från och med idag gäller
regnkläder i väskan
alltid
hela tiden

17 augusti 2010

Ett år senare

mitt i det speciella
står jag nu
förstår inte
dess unikhet
ser inte skogen
för alla träd
och allt vad det heter
regnet sköljer bort
solsken
varma stränder
och sommarlängtan
vardagen har landat
och det är svårt att inse
på riktigt inse
att jag sagt ja

12 augusti 2010

hej då

det är inte svårt att lämna när regnet öser ner
och vännerna fortfarande är bortresta från stan
eller stänga dörren när rummen ekar tomhet
och hela ens liv får plats i ett källarförråd
desto svårare är det att ta farväl för alltid

10 augusti 2010

Återfunnen!

Min älskade men borttappade diktbok har hittat hem igen. Tack E! Det gör inget att du lånade den så länge. Jag är bara glad att den inte var försvunnen för alltid.

Jag följer en väg.
Har följt vägen
länge.

Nu smalnar den
och blir till
en stig.

Jag följer stigen.
Vet ej var den
leder.

Min vandring är
försiktig.

Jag undrar som
förut:
Möter mig
någon
när stigen
når sitt
slut.
ur Nära av Brita af Geijerstam

05 augusti 2010

Svårigheten att uppskatta det man faktiskt fick

Man går in i skogen för att plocka en frukt och redan har tanken på en viss frukt framför en annan stigit upp inom en. Sedan kanske man hittar en annan frukt och inte den frukt man tänkte på. Man väntade sig ett glädjeämne och fick ett annat. Men det har jag aldrig lagt märke till förut - att i själva det ögonblick man finner finns inom en ett slags bortstötande, eller åsidosättande. Bilden av den frukt man inte funnit har man fortfarande ett ögonblick framför sig. Och om man önskade - om det var möjligt att önska - så skulle man hålla kvar den där. Man skulle med hela sin själ sträcka sig efter det goda man hade väntat sig, i stället för att vända sig mot det goda man redan hade. Man skulle kunna vägra ta emot det verkligt goda. Man skulle kunna ge den verkliga frukten en fadd smak genom att tänka på den andra.
ur Perelandra av C.S. Lewis

01 augusti 2010

Klurigt citat

It's hard to wait around for something
you know might never happen;
but it's even harder to give up
when you know it's everything you want.