Glädje!

Jag försöker hitta guldkorn i vardagen och anledning till skratt i suckarna. Det är inte alltid så lätt men hittade Joakim & Joels video till "Mer av dig" häromkvällen och den gjorde mig glad. Njut kära bloggläsare (om ni finns...)!

Jag drunknar i dina ögon

Jag drunknar i dina ögon
Ovetande om att jag ens hoppat i
Men jag håller mig kvar
Klamrar mig fast vid hoppet
Hoppet om att du ska se mig
Rädda mig
Älska mig

En vanlig dag

Varje morgon är det förhoppningar i luften
ambitioner som lockar
glädje för livet
och genuin lycka över små ting
På kvällen är det total kollaps i tårar
vantron växer
följs av vanmakt
slutar oftast i en hopplöshet

Autopilot

Fötterna tar sig framåt utan att jag anstränger mig. Gata upp och ner. Ögonen registrerar ord i böckerna utan att jag förstår vad jag läser. Jag vaknar, jag lever, jag somnar.
Livet passerar utan att göra någon skillnad.

Jag litar inte på någon

Jag litar inte på någon
Ingen
Inte en enda
Inte ens på dig
Även om du står här framför mig
Lovar mig din trohet
Bedyrar din kärlek
Erbjuder mig ditt hjärta
Intygar att du vill ha mig
Mig?
Du säger jag är önskad
Precis för den jag är
En utsträckt hand
Ett tyst välkommen
Jag litar inte på någon
Ingen
Inte en enda
Inte ens på dig

Don't let me get me - Pink

Doctor won't you please prescribe me something
A day in the life of someone else?

Första sista

Du undrar redan när röstens sköra anslag gjort tillräckliga anspråk
klarnat tysta anletsdrag
Genom mörkers svarta andning går rutinen nedåt
tvärs
så åter rakt tillbaks
Sedan noga avvägt trillar renommét

Närvaro?

Du är här
Jag är här
Men är vi här?
I denna värld
av tillvarons darrande
hoppets flämtande
känslostormarnas fruktade
närvaro

Frånvaron av oss
är det som finns kvar
just nu
just här
idag

Herr Stålknapp

Adonis
H C Andersen
Pelle Almqvist
Dan Andersson
Anders Lund Madsen
Tomas Andersson Wij
Abel

Orddelning

Ibland är livet tungt och jag känner mig så här ...
men sedan finns det dagar när jag helt oväntat tar mig tid att läsa gamla texter och då slår det mig ofta hur bra jag är och hur mycket jag saknar att skriva. Som idag - då jag vågade ta fram skrivboken som jag inte öppnat sedan juli och läste. Läste, läste, läste. Läste baklänges från pärm till pärm. Och gladdes!
Eftersom delad glädje är dubbel glädje tänkte jag försöka överföra en del till den digitala världen här framöver.

Det här är platsen

Det här är platsen
där mina rötter finner vila
dit min själ alltid längtat
och mina vingar slutar slå
Det här är livet
som jag drömt om dag och natt
som jag vetat funnits
bakom bruset
bakom ljuget
om att inte passa in
Det här är slutet
det här är nu.
Wanås Slottspark augusti 2008

3xD=sant

Det slog mig idag. Än en gång.
Alla mina (tre) dramalärare har varit otroligt uppmuntrande.
Är det något de får lära sig på dramaskolan?

Sen en tid tillbaka - Melissa Horn

Och allt som är bra med mig har jag förmågan att glömma bort

Studentens klagan

Det är meningen att man ska få större förståelse och uppnå någon form av insikt genom att läsa kurslitteraturen. Men idag...

"Och eftersom jämförelse mellan värdigheter inte sker i fråga om samma föremål, utan ifråga om olika, så att vi säger att det värdigare som är värdigt det större [tingen], [medan det är] värdigast som är värdigt de största (eftersom inget kan vara värdigare [än ett annat] om de är lika bra), så är det uppenbart att de bästa tingen är värdiga de bästa, enligt sakernas krav."

Är det någon som förstår det här?

Ambivalens

Jag vill sova
jag vill vakna
Jag vill skratta
jag vill gråta
Jag vill vara uppe
jag vill vara nere
Jag vill fasta
jag vill frossa
Jag vill blunda
jag vill öppna ögonen
Jag vill leva
jag vill dö
Jag vill
Jag vill
Jag vill andas.

Höst i Bjerred

Bryggan är ändlös
Havet utan slut
Blekgrå lördagsskyar
sprids snart av oväntade strålar
I gränslandet finns allt
förenande broar
splittrande vindar
Vattnet slår mot stranden
Sköljer långsamt men obevekligt bort sommaren

Oroshjärta - Tomas Andersson Wij

... dom blodigaste krigen är alltid inbördeskrigen

Det förflutna i skåpet

Sjunkande temperatur kräver en garderobsinventering.
Nu ligger det två högar framför mig. Den ena röd med små gröna rutor av utländskt ursprung. Den andra är gråsvartrandig likt staden jag besökte förra hösten. Båda högarna representerar olika platser som betytt mycket för mig, förändringar som har fört mig in på vägar jag inte visste fanns. De står för den jag var men faktiskt inte längre är. Jag kan knappt kännas vid dem. Varken halsduken, vantarna eller den jag var sist jag använde dem.
Vem är jag nu?

Halvtidsvila

När halva matchen gått är det dags för en andningspaus. Påfyllning av vätska. Se över vad som gått bra, vad som kan förbättras och vad som absolut inte får upprepas.

Det enda man vet är att det är exakt lika lång kamp kvar. Matchen är inte avgjord på något vis. Det handlar bara om att ladda om, ta ett djupt andetag och sedan gå in på plan igen.

När jag kommer hem och är ensam igen

... luktar det du i lägenheten.

Våga vägra vinterjacka

Jag fryser in hösten istället.
Traditionsenligt eller dumt?

Född på fel sida?

Tre anledningar att tro jag inte är svensk:
Jag äter gärna rågbröd till lunch
De godaste fastlagsbullarna är de utan grädde
Jag är hellre ledig nästa vecka än allhelgonaveckan
(Förra hösten tog faktiskt min kropp lov långt innan skolan gjorde det...)
Det finns ett land där jag hör hemma.

Ett sjukt inlägg

När man är sjuk får man göra vad man vill.

Sova hela förmiddagen
Laga äppelmos
Äta frukost långt efter vanligt folk äter lunch
Ta en långsam promenad genom staden
Fynda på Erikshjälpen inför lördagens temafest
Dricka massa te med honung
Blogga om hur det är att vara sjuk
Kolla på tv
Somna till en bra bok

I will remember you - Sara McLachlan

Weep not for the memories

Jag lovar...

Kan man avlägga ett nyårslöfte i oktober? Får man det och vad innebär det i så fall? Ska det gälla resten av året eller ett helt år framåt?

Ingen mer distraktion.
Inget mer intresse för det som tar energi från mig.
Ingen längtan efter det som ändå inte ger glädje.
Inget mer.
Tack.

Egoism

Jag vet jag är otroligt självisk när jag går hem denna dag och sörjer att inte få ta del av den bäste föreläsaren mer. Hans sköna personlighet och underbara sätt att uttrycka sig. Med hela sitt jag. Hans uppmuntrande ord och glada uppsyn. Inget mer sådant i höst.

När jag försöker se bortom min själviskhet - den som kommer få mig att betrakta alla andra lärare genom ett orättvist filter hädanefter - gläds jag med hans barn. Föräldralediga borde få en egen dag att firas på.

Mirakel

Mina vänner vill att Gud ska göra underverk. De säger de skulle tro på Gud bara något övernaturligt inträffade. Då skulle de veta att Gud finns. Jag försöker förklara för dem men de vill inte lyssna.

Jag tror på en Gud som utför mirakel dagligen. Små under som att få mig upp ur sängen varje morgon eller att inspirera en trött student att skriva hemtenta när ångesten hälsar på. Mirakel som att trots ännu en besvikelse finna hopp i den hopplösaste av situationer.

Om inte detta är övernaturligt vet jag inte vad.