Dikt

Jag kan fortfarande känna
dina fingrar

Hur de långsamt
ömt
tog tag
i mig

Förflyttade mig
oss
till en annan värld
en annan tid

Drömmarnas värld
tror jag det kallas

Tänk om
drömmen
blev
till verklighet

Galen i böcker

Jag måste erkänna: jag är en bokslukare. Sedan jag lärde mig att läsa som femåring har jag haft ett speciellt förhållande till böcker. Det har alltid funnits en boks äventyr att upptäcka. Nya världar att inta. Människor att lära känna. Bokstäver att svälja med hull och hår.

På lågstadiet kunde min kompis och jag låna några (välj själv hur många) böcker i skolans bibliotek för att sen gå hem och lägga oss i var sin fåtölj och läsa tillsammans. Det var nästan en tävling mitt i njutningen för att se vem som läste ut sin bok först.

Fördelen med att vara student på universitetet var att jag själv bestämde över min tid. Ville jag sitta och läsa romaner hela dagen kunde jag göra det. Nackdelen var att det ofta fanns perioder när jag inte hade energi till att läsa mer än kurslitteraturen. Det kan man säga att jag har tagit igen.

Under jullovet läste jag nästan en bok om dagen. Nu känner jag mig stressad över att jag knappt hinner läsa alls. En om dagen passade mig perfekt! Kanske var det mer tiden som fanns. Till att göra vad jag ville på. TV-tittandet, liksom skrivandet, fick stå tillbaka för läsandet. Bok på bok. Sida efter sida. Ord följt av fler ord.

Jag önskar jag kunde säga att mitt förhållande till böcker har mognat och blivit vuxnare. Men jag känner mig nästan som en missbrukare när jag uppenbarligen har svårt att gå till biblioteket utan att låna några (välj själv hur många) böcker. Det kan förvisso bero på att jag älskar bibliotek. Fast det är en helt annan historia.

Kura skymning

Ikväll har min klass "Kura skymning" på skolan där vi kommer läsa upp våra texter. Detta är en av de dikter jag har tänkt läsa.

Snöflingorna
har släppt taget om molnen

Lämnat sin trygghet
tagit steget
ut
i det kalla
okända

De seglar
genom luften som lätta fjädrar

Byter riktning
om vindarna tillåter

Tid är en oväsentlig faktor
när man skapar vackra mönster
i vinternatten

Som vackra balettkjolar
singlar flingorna mot marken

Rusar inte
den växande gemenskapen till mötes
långt där nere